Författare: Tara Hudson
Serie: Hereafter #3
Antal sidor: 386
Utgivningsår: 2013
Betyg: 4/5
Jag kommer att försöka sammanfatta hela serien i den här recensionen, utan spoilers, men har du inte läst de tidigare böckerna, läs inte vad den här boken handlar om!
Amelia Ashley has faced everything in her afterlife - demons, wraiths and stalker ghosts. But now she's back with Joshua, the living boy she loves, and all she wants to do is stay there. But demonic forces have other ideas. They have returned with an ultimatum: give herself over to the darkness or watch them murder someone she loves, every week, until she surenders. Unless she fights back she stands to lose everything: her loved ones, Joshua... and even her soul.
Jag tycker väldigt mycket om den här serien och egentligen kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag gillar den så mycket. Handlingen är ganska slow (kommer inte på ett svenskt ord), även om det händer saker, så är det inte fullspäckat med action, långt ifrån, men det gör inte så mycket för min del. Om jag inte minns helt fel så var det i andra boken som det var mest action, och även i den boken som det hände mest.
En sak som gör att jag tycker så mycket om serien är karaktärerna. Jag fullkomligt älskar Joshua! Han är smart, rolig, lojal och ja, jag vet inte, men jag älskar honom! Amelia och jag hade kanske inte den bästa starten, jag tyckte att hon var ganska mesig och intetsägande, men hon har växt i mina ögon under seriens gång och jag tycker riktigt mycket om henne nu. Hon har utvecklats mycket och blivit både starkare och modigare. Även de flesta andra karaktärerna tycker jag om, även om det inte är någon som riktigt fastnar hos mig. Mina känslor för Jillian har gått lite upp och ner, men jag tyckte mycket bättre om henne i Elegy än jag gjorde i Herafter och Arise.
Det är inga spoilers, men vill ni inte veta mina känslor för slutet så sluta läsa nu!
Bittersweet! Har sett några recensioner på goodreads som beskriver slutet så och jag kan inte annat än att hålla med. Jag trodde ju att det skulle bli gråtfest och det kan man ju säga att det blev med. Var det ett vackert slut? Ja. Förstår jag varför Tara Hudson var valt att avsluta sin serie som hon gjorde? Ja. Är jag nöjd med slutet? Nej. Men samtidigt förstår jag inte hur det skulle kunna slutat på något annat sätt heller, och jag tycker nog, trots allt, att Tara Hudson avslutade sin serie på det enda sättet hon kunde. Som sagt, jag gillar den här serien, skulle rekommendera den vidare, men påminn mig att ALDRIG mer läsa en bok där huvudpersonen/någon i dennes närhet är ett spöke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar