City of Bones - filmrecension

I fredags var jag och såg The Mortal Instruments: City of Bones (Stad av Skuggor) på bio. Jag älskar Cassandra Clares böcker och har längtat efter den här filmen väldigt, väldigt mycket, och mina förväntningar på den var skyhöga! Levde den upp till förväntningarna? Nästan. Jag älskade den, jag tyckte att den var fruktansvärt bra! Jag satt som klistrad vid bioduken hela tiden och när filmen var slut kunde jag inte fatta att det redan hade gått två timmar. Skådespelarna var fantastiska, speciellt Lily, som jag tyckte var Clary. Robert Sheehan var super som Simon och hans amerikanska accent var riktigt bra! Blev faktiskt förvånad över det. 

En sak jag verkligen älskade var att många av replikerna var tagna direkt från boken, även om de ibland hade bytt ställe i handlingen så var det med och det gjorde mig väldigt glad. Ofta satt jag och skrattade innan replikerna ens var sagda för jag visste vad som skulle komma och ibland skrattade jag när ingen annan gjorde det haha. 

Nu kommer vi till handlingen och den här delen kommer att innehålla spoilers.

Jag tyckte att de följde handlingen i boken väldigt bra och de ändringarna de hade gjort var inget som störde - tills vi kom till slutet. Det enda som störde mig var hela grejen med Valentine. Det var dåligt förklarat, och det jag blev mest besviken på var hur Valentine och Jaces relation porträtterades. En sak jag gillar med boken är att Jace fortfarande älskar Valentine, hur hemsk han än har varit. Det här i filmen att Jace inte ens visste att Valentine var hans pappa, det gillade jag inte riktigt. En annan sak som jag mest blev förvirrad över var att ingenting riktigt förklarades. Varför var Hodge fast i The Institute? Vilka var The Silent Brothers? Vem var Valentine? En massa frågor men inga svar. En sak som jag verkligen saknade som jag hade hoppats var med var en liten Jace som badade i spaghetti, men det är en liten sak och man kan inte få allt! Och med tanke på att Jace typ inte kom ihåg sin barndom så var det inte så konstigt att det inte var med.

Slut på spoilers.

Min kompis som var med och såg filmen med mig har inte läst boken och hon tyckte den var riktigt bra, vilket gjorde mig väldigt glad. Det kändes helt surrealistiskt att sitta där i biosalongen och se karaktärer som man tycker så väldigt mycket om på film. Jag har gjort det innan, och då har det inte varit så konstigt, men jag tror aldrig att jag har längtat efter en film så mycket som jag har längtat efter City of Bones. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, men eftersom jag inte vill att den här recensionen ska bli en mil lång så ska jag avrunda här. Jag är så glad att jag tyckte om den och jag hoppas innerligt att den går så bra så att vi får en City of Ashes också! Om jag skulle ge filmen ett betyg så skulle det bli 8/10.