Halo - Alexandra Adornetto

Titel: Halo

Författare: Alexandra Adornetto

Serie: Halo #1

Antal sidor: 484

Utgivningsår: 2010

Betyg: 4/5 (3,5)

Three angels are sent by Heaven to bring good to a world falling under the ijnfluence of darkness: Gabriel, the warrior; Ivy, the healer; and Bethany, the youngest and most human. They work hard to conceal their luminous glow, their superhuman powers, and their wings. Then Bethany meets Xavier Woods, and the two are unable to resist their attraction to each other. But the angels' mission is urgent, and dark forces are threatening. Will love ruin Bethany och save her?

Det finns många saker med Halo som jag tycker om, och som helhet tycker jag att det är en ganska bra bok. Inget spektakulärt, men ändå en helt okej bok. 

Jag gillar för det mesta Bethany. Hon kan vara lite naiv och korkad ibland, men det är ju inte så konstigt eftersom hon aldrig ha varit på jorden tidigare. Även Xavier tycker jag om, och Ivy. Hade dock väldigt svårt för Gabriel emellanåt och samma sak med Molly.  

Jag tycker att handlingen var helt okej. Jag hade kanske önskat att det hade hänt lite mer, det tog väl si så där halva boken innan det hände något och om jag hade fått önska så hade jag velat ha med Jake tidigare i handlingen. Men samtidigt förstår jag varför det inte hände så mycket innan, för det var den tiden det tog för änglarna att anpassa sig på jorden och för Bethanys och Xaviers relation att utveckla sig.

Och då kommer vi in på en sak som jag hade problem med i den här boken, kärleksbiten. Vi snackar insta-love i stora mått här, och jag brukar inte ha så svårt för det, men problemet här är att jag inte tror på det. Jag känner inte att det finns någonting mellan Bethany och Xavier. Ingenting. De säger att de är kära i varandra och att de vill vara tillsammans, men jag känner det inte. Först efter 300 sidor och efter att det hänt en grej så börjar jag känna att det finns något mellan dem. Jag känner liksom ingen attraktion mellan dem. Men jag vet inte, det kanske bara är jag.

En av anledningarna till att jag ville läsa Halo var att Alexandra Adornetto bara var arton år när hon skrev den. Tycker det är riktigt häftigt och jag måste säga att det inte märks att hon var så ung när hon skrev den, för språket flyter på utan problem.  

Trots kärleksbiten så var det något som gjorde att jag ville fortsätta att läsa och jag kommer att plocka upp fortsättningen någon gång för jag vill veta hur det går för Bethany och de övriga.