Vatten och salt - Sofie Trinh Johansson

Titel: Vatten och salt

Författare: Sofie Trinh Johansson

Serie: -

Antal sidor: 374

Utgivningsår: 2013 (tror att den gavs ut 2011 första gången)

Förlag: Mörkersdottir

Betyg: 4/5

Första gången Vilhelm ser henne är hon rödhårig och påstår sig komma från England utan att kunna ett ord engelska. Andra gången de möts är hon en mörkhårig fransyska som inger mer än han känner igen. Men vem är hon och varför vill ingen tala högt om henne? Vilhelm lär sig snart att kärleken inte alltid betyder sanningen och att man kan bli förälskad i lögnen. "Vatten och salt" är en berättelse om kärlek med gränser, gränser som suddas ut ju närmare sanningen han kommer.

Efter att jag hade läst Leva Älska Brinna Dö kände jag att jag ville läsa mer av Sofie Trinh Johansson och eftersom jag hade köpt Vatten och salt som e-bok på mobilen för ganska länge sedan och sedan glömt bort att jag köpt den, så tänkte jag att jag skulle läsa den. Jag hade egentligen ingen aning om vad den handlande om och jag måste säga att jag blev lite överraskad över handlingen (men det kan vara för att jag trodde att det skulle vara fantasy). Men det var en positiv överraskning och jag tyckte väldigt mycket om boken.

Jag tyckte mycket om Vilhelm, även om jag tyckte att han kunde vara lite väl naiv ibland. Men det är inte så konstigt att han är sån eftersom han har den uppväxten han har, plus att han är ung. Men han är verkligen en sådan människa som man vill ha i sin närhet, en sådan som bryr sig om de han tycker om och skulle göra mycket för dem.  Millie tyckte jag också om. Det är svårt att säga så mycket om henne, för lite hela grejen med boken är att få reda på vem hon var. Även om jag tyckte att hon bettede sig lite märkligt ibland, så finns det en anledning till varför hon gör det, och så länge det gör det kan jag förlåta karaktärer om de beter sig illa. Ellen var så söt och många gånger tyckte jag så synd om henne.   

Jag kan inte säga så mycket av handlingen utan att spoila något, men den var riktigt bra. När jag började läsa blev jag påmind om hur mycket jag älskar romance, men också hur frustrerad det gör mig. Jag älskade slutet och det fick mig att gråta en och annan tår. Jag tyckte som sagt mycket om den här boken och gillar ni historiska romaner tycker jag definitivt att ni ska läsa den!