De odödligas regler

Titel: De odödligas regler (The Immortal Rules)

Författare: Julie Kagawa

Serie: Edens blod (The Blood of Eden)

Antal sidor: 459

Utgivningsår: 2013 

Förlag: Harlequin 

Betyg: 5/5

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten. Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen. Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad och vem hon skulle kunna dö för.

Min första tanke efter att ha läst ut den här boken var: varför i hela friden har jag inte läst den innan för? Jag tycker mycket om Julie Kagawas Iron Fey serie (även om jag blev väldigt besviken på sista boken), så därför är det konstigt att jag inte ha läst De odödligas regler innan. Men nu har jag läst den och jag älskade den.

Jag älskar världen som Julie Kagawa har byggt upp, hon är verkligen duktig på att bygga världar! Jag tycker också mycket om handlingen. Större delen av boken var spännande och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag gillar både delen när Allie är människa och när hon är vampyr. Det enda jag inte köpte helt var kärleksbiten, jag tyckte att det kändes lite påtvingat. Men förhoppningsvis får det utveckla sig lite mer i nästa del.

Jag gillar Allie som karaktär. Jag tycker om att hon är så kick-ass och kan ta hand om sig själv. Kanin var väldigt intressant och jag hade önskat att han hade varit lite mer. Zeke var också en bra karaktär, och av de andra tyckte jag om vissa mer än andra. 

Nu några negativa saker. Medan jag läste blev jag påmind om varför jag för det mesta läser böcker på engelska nu för tiden. Språket kändes konstlat och amatörmässigt. Jag vet inte om det har med översättningen att göra, eller om det är Julie Kagawas språk som är så. Men på flera ställen vet jag att det var översättningen... En annan sak är att Harlequin använder talstreck i sina böcker och det är jättejobbigt att läsa, för ibland hade jag inte en aning om Allie tänkte eller sa något, eftersom att det inte är markerat, som när man använder citationstecken.

Men om man bortser från de språkliga sakerna så tyckte jag väldigt mycket om den här boken och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen! Det ska bli spännande att se hur handlingen fortsätter. Har ni inte läst den här boken än tycker jag definitivt att ni ska ge serien en chans (även om ni inte gillar Iron Fey, för serierna är helt olika).

Spoiler:

-Var det inte konstigt att Allie bestämde sig för att följa med Zeke och de andra till Eden när hon visste att Kanin var skadad och kanske inte hade långt kvar att leva? Jag förstår varför hon valde att följa med dem till Eden, men det var ju lite som att, äh, Kanin får jag ta hand om sen, vi får väl se om han överlever...