The Dream Thieves - Maggie Stiefvater

Titel: The Dream Thieves

Författare: Maggie Stiefvater

Serie: The Raven Cycle #2

Antal sidor: 439

Utgivningsår: 2013

Förlag: Scholastic Press

Betyg: 5/5

Spoilers från föregående del förekommer

Now that the ley lines around Cabeswater have been woken, nothing for Ronan, Gansey, Blue, and Adam will be the same. Ronan, for one, is falling more and more deeply into his dreams, and his dreams are intruding more and more into waking life. Meanwhile, some very sinister people are looking for some of the same pieces of the Cabeswater puzzle that Gansey is after...

Maggie Stiefvater är en av mina absoluta favoritförfattare och jag har tyckt vädigt mycket om alla böcker jag har läst av henne. The Dream Thieves är den sjätte boken jag läst och den gjorde mig definitivt inte besviken. Jag älskade den, och The Raven Cycle börjar verkligen att bli en favoritserie. 

Det är något med Maggie Steifvaters språk som är så vackert. Eller jag tror mer att det handlar om hennes sätt att skriva historier på. Alla hennes böcker är väldigt speciella, det ligger något magiskt över dem och hennes sätt att skriva. Det handlar mer än om att faktiskt alla har något övernaturligt i sig. Jag vet att många har problem med språket i hennes böcker, de känner sig distanserade till det. I vanliga fall gillar jag inte en allvetande tredje person, men i de här böckerna funkar det verkligen. Handlingen tycker jag är så bra. Jag var riktigt förvirrad i första boken, hängde inte riktigt med på hur allt funkade med Glendower och så, och måste väl säga att jag fortsätter att vara rätt förvirrad. Trodde att man skulle få lite mer svar i den här boken, men tycker mest att det blev fler frågor. Men eftersom det är två böcker kvar i serien så gör det mig inget. 

The Dream Thives är en väldigt karaktärsbaserad bok, precis som The Raven Boys var. Handlingen är mycket långsam och fokuserar mer på karaktärerna än på action. Jag vet att även många har problem med det här, då de föredrar mer actionpackade böcker, men mig gör det inget. Jag älskar karaktärsbaserade böcker och jag älskar karaktärerna i den här serien. Det här är Ronans bok, utan tvekan. Det är hans som har mest plats i boken och man får veta mer om honom. Jag älskar Ronan, jag tycker han är en så bra karaktär. Jag tycker att det är väldigt lite svordomar i amerikanska YA-böcker och jag är så glad att Ronan faktiskt får svära och dricka och ha sig. Det hade varit så konstigt om han inte hade fått göra det eftersom att han är sådan och jag är så glad att Maggie Stiefvater tillåter honom att göra det, det gör honom mer trovärdig. Jag älskade Gansey i första boken och jag fortsätter att älska honom i den här boken. Blue växer på mig, jag tycker mer och mer om henne hela tiden. Noah tycker jag så mycket om och jag önskar att han hade fått vara med mer. En som däremot sjunker enormt är Adam. Jag gillade Adam i första boken även om jag tyckte att han kunde vara lite gnällig ibland, men alltså här når han en helt ny nivå. En del av mig tycker om honom och vet att han har en fin sida, men den visade han inte så mycket av i den här boken, tyvärr.

Det finns så många scener som jag tycker om i den här boken, och har det, mot förmodan, inte kommit fram än så, älskar jag den här boken. Det finns så mycket att prata om, men mycket av det är spoilers så jag tror att jag slutar där. Längtar halvt ihjäl mig tills den tredje boken kommer ut, ska bli så roligt att se hur det fortsätter.