Panic - Lauren Oliver

Titel: Panic 

Författare: Lauren Oliver

Serie: -

Antal sidor: 408

Utgivningsår: 2014

Förlag: HarperCollins

Betyg: 3/5

Panic began as so many things do in Carp, a dead-end town of 12,000 people in the middle of nowhere: because it was summer, and there was nothing else to do. Heather never thought she would compete in Panic, a legendary game played by graduating seniors, where the stakes are high and the payoff is even higher. She’d never thought of herself as fearless, the kind of person who would fight to stand out. But when she finds something, and someone, to fight for, she will discover that she is braver than she ever thought. Dodge has never been afraid of Panic. His secret will fuel him, and get him all the way through the game, he’s sure of it. But what he doesn't know is that he’s not the only one with a secret. Everyone has something to play for. For Heather and Dodge, the game will bring new alliances, unexpected revelations, and the possibility of first love for each of them—and the knowledge that sometimes the very things we fear are those we need the most.

Så fort jag hörde talas om Panic kände jag att jag var tvungen att läsa den. Den lät spännande och annorlunda, och eftersom att jag har tyckt om Lauren Olivers tidigare böcker kändes det som en självklarhet att köpa den så fort den kom ut. Sen trillade det in recensioner på Goodreads som inte var så jättepositiva och mina förväntningar sänktes lite, men jag såg fortfarande fram emot att läsa den. Men jag måste säga att jag blev lite besviken. Det är den femte boken av Lauren Oliver jag läser, och tyvärr den jag tycker minst om. 

Helt ärligt är karaktärerna inte mycket att hänga i julgranen. Jag tyckte om Heather större delen av boken, men hon är inte en karaktär som jag kommer att komma ihåg i längden. Samma med Dodge, även om jag tyckte att han betedde sig rätt illa i slutet. Jag förstår varför han känner som han gör, men allt som han var villig att genomgå för att hämnas sin syster var ju lite väl drastiskt kan jag tycka. Natalie tyckte jag faktiskt var en riktig bitch och jag förstod inte riktigt vad de såg i henne. Några som jag däremot tyckte om riktigt mycket var Anne, Heathers lillasyster och Bishop.

Handlingen är rätt spännande på sina ställen, speciellt på slutet, men under mitten av boken dök en tanke upp gång på gång: det här är så löjligt. Jag förstår hela idén Lauren Oliver haft, men det går inte riktigt hem hos mig. Som sagt, den var rätt spännande ibland, men det räckte liksom inte. Jag tyckte att det var rätt löjligt att de kunde ta tävlingen på stort allvar. Jag förstår att det var väldigt mycket pengar det handlade om, och att Heather och Dodge kanske inte hade det så bra ställt, men jag själv skulle aldrig i hela mitt liv utsätta mitt liv för fara bara för pengars skull, och hade därför lite svårt att relatera till sakerna de gjorde. Det känns som att boken kanske är riktad till lite yngre människor. Visst, karaktärerna är arton som i många andra YA, men det kändes som att jag hade uppskattat den mer om jag själv varit i den åldern och inte tyckt att allt de gjorde var idiotiskt. 

Nu låter det som att jag hatade Panic, men det gjorde jag inte. Det är definitivt inte den bästa bok jag läst, men heller inte den sämsta. Den gick fort att läsa och var rätt underhållande på sina ställen. Det är som vanligt ett nöje att läsa Lauren Olivers språk, hon skriver så fint, och jag tyckte mycket om slutet av boken. Det finns en del saker som jag verkligen tyckte om, men eftersom att det handlar om relationerna så tänker jag skriva det som en spoiler. Om du är inte har läst boken och är jätterädd för spoilers så fortsätt inte läsa nu. Det är egentligen ingen större grej, för det händer tidigt i boken, men jag vill inte råka spolia någon. Men som sagt, det här var en okej bok och inte mycket mer än så.

Spoiler:

En sak som jag verkligen tyckte om var att Heather och Dodge inte blev tillsammans. Det var vad jag hade väntat mig och jag måste säga att i början kände jag mig rätt lurad att det inte blev så, men ju längre boken gick, desto mer tyckte jag om det. Jag tyckte verkligen om Heather och Bishop tillsammans, och jag gillade att de var barndomskompisar. Sen eftersom att jag inte tyckte om Natalie, så var jag väl inte helt såld på henne och Dodge tillsammans. Det var så annorlunda att ha två huvudkaraktärer som inte blev förälskade i varandra, och jag gillade det verkligen.