Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #3
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: B Wahlströms
Betyg: 5/5
Spoilers från föregående delar förekommer
Juliette överlevde en pistolkula i
bröstkorgen. När hon vaknar efter att ha svävat mellan liv och död vet hon
varken om rebellerna är besegrade eller om Adam eller ens någon av hennes
vänner fortfarande lever. Warner har räddat Juliettes liv. Warner, överbefälhavaren.
Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror.
Juliettes och Warners kärlek är förbjuden, men omöjlig att kämpa emot. Nu vill
Warner slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet.
Men är det verkligen det enda han vill med henne? Tahereh Mafi avslutar sin
hyllade trilogi med att ge hopp om framtiden. Terrorn kommer att få ett slut.
Men inte förrän en våldsam strid har utkämpats. Trilogin, som inleddes med Rör
mig inte!, är en rasande vacker och chockerande berättelse, med ett unikt
språk. Den handlar om elektrisk kärlek, berusande ondska och omöjliga val. Men
också om en desperat längtan efter tillhörighet och att finna hopp, förtroende
och självrespekt.
Jag har väntat så himla länge på att Sätt mig i brand ska komma ut. När den först kom ut på engelska
övervägde jag starkt att köpa den, speciellt när alla positiva recensioner
började ramla in, men eftersom att jag har läst de andra böckerna på svenska
bestämde jag mig för att vänta. Och det var helt klart värt väntan, för boken
var fantastisk och serien fick ett riktigt bra slut.
Vad jag älskar mest med Mafis böcker är hennes språk. Det är
så vackert och medryckande och det är en stor bidragande faktor till att jag
inte kunde lägga boken ifrån mig och läste ut den på en dag. Världsuppbyggnaden
i den här serien är kanske inte den bästa. Man får inte veta alls mycket om hur
världen ser ut förutom den sektorn som Juliette och de andra befinner sig i.
Men jag känner att det gör inte så mycket. För handlingen är trots allt
spännande och även när det inte händer så mycket så blir det aldrig
långtråkigt.
Om världsuppbyggnaden inte är bokens starka sida så är
karaktärerna definitivt det. Det har ju varit prat hit och dit bland
bokbloggare och booktubers om man är team Adam eller team Warner sedan bok ett
i princip. Men vet ni vad? Jag är team Juliette i den här boken. Juliette har
verkligen inte varit min favoritkaraktär i de tidigare böckerna, men hon växer
så enormt i mina ögon i den här boken. Hon vågar äntligen stå upp för vad hon
tror på och vågar säga ifrån och jag tycker så mycket om henne. Helt ärligt
avskydde jag Warner i första boken. Alltså verkligen avskydde. Men han har
också verkligen växt på mig genom böckerna och i hans novell och efter allt man
fått reda på honom kan jag bara inte låta bli att älska honom. Han är verkligen
en sådan bra karaktär. Jag har däremot tyckt väldigt mycket om Adam från
början, men han visar sig verkligen inte på sin bästa sida i den här boken. Och
jag tycker att det är så himla synd. Han beter sig verkligen som skit och det inte okej. Kenji är en annan av mina favoritkaraktärer och jag älskar hans
och Juliettes vänskap.
Jag tycker verkligen att serien slutade på ett mycket bra
sätt och jag tycker så mycket om den här serien. Det ska bli så spännande att
läsa Mafis framtida böcker och jag kommer definitivt att köpa dem så fort de
kommer ut.
Spoilers:
-I slutändan tycker jag att Juliette valde rätt kille och
jag tycker att hon gav bra anledningar till varför hon valde som hon valde.
-Jag tycker att det var så himla fint när Juliette sa till Warner
att han duger precis som han är. Det brukar alltid vara killen som säger så
till tjejen annars och jag tyckte att det var fint att det var tvärtom för en
gång skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar