Wedding Night - Sophie Kinsella

Titel: Wedding Night

Författare: Sophie Kinsella

Serie: -

Antal sidor: 464

Utgivningsår: 2014

Förlag: Black Swan

Betyg: 4/5 (kanske lutar lite mer åt 3,5)

It's all gone wrong with the man Lottie thought was Mr Right. Then out of the blue she gets a call from her first love. She decides it muct be Fate, and rushes off to marry him and rekindle their sizzling Greek island romance. Lottie's older sister can't believe she's doing something so crazy. No more Ms Nice Sister, she's stopping this marriage. Right away! And she'll go to any lengths to do so...

När jag var yngre läste jag väldigt mycket chick lit, under en period i högstadiet/gymnasiet läste jag nästan enbart chick lit, och Sophie Kinsella är utan tvekan min favoritförfattare när det kommer till den genren. Jag har älskat nästan alla hennes böcker och jag tyckte så mycket om hennes senaste bok så jag hade väldigt höga förväntningar på Wedding Night. Lite för höga kanske. Det är nog den av hennes böcker som jag tycker minst om.

Det är inte det att boken är dålig, för det är den inte. Den har den där humorn som jag bara älskar med chick lit, men det saknas något för att jag ska älska den. Handlingen är väl bra, men jag måste säga att det tog ett bra tag innan det faktiskt hände något. Men jag tyckte riktigt mycket om slutet av boken och det vägde upp för den sega starten.

En sak som jag har upptäckt med chick lit nu när jag läser böckerna när jag är lite äldre, är att jag märker att huvudkaraktären alltid är en aning blåst. Det kan ju vara väldigt roligt och emellanåt skrattade jag riktigt mycket. Men det kan också bli lite för mycket. En av huvudkaraktärerna här, Lottie, är precis en sådan karaktär. Hon är så rolig på sina ställen, men hon är så trög ibland att det liksom blir för mycket. Jag hade så svårt att köpa det här med att hon gifte sig med en gammal pojkvän som hon typ inte träffar på femton år eller vad det nu var. Det kändes inte alls trovärdigt. Men det kanske beror på att jag själv aldrig skulle kunna göra något liknande. Kan också ha att göra med att jag inte alls tyckte om Ben, tyckte han brydde sig alldeles för mycket om sig själv och verkade leva i någon sorts fantasivärld. Jag tyckte bättre om Fliss än jag tyckte om Lottie, för hon var inte lika trög och hon hade några scener där jag skrattade så mycket så jag fick ont i magen. Tyckte också mycket om Lorcan och Fliss son var så söt.

Överlag tycker jag att det är en ganska bra bok, lättsam och underhållande. Men om man inte har läst någonting av Sophie Kinsella tidigare tycker jag att man ska strunta i den här boken och börja med någon av hennes andra istället.