måndag 1 september 2014

Lament - Maggie Steifvater

Titel: Lament
Författare: Maggie Steifvater
Serie: Books of Fearie #1
Antal sidor: 356
Utgivningsår: 2008
Förlag: Scholastic
Betyg: 3,5/5

Sixteen-year-old Deirdre Monaghan is a painfully shy but prodigiously gifted musician. She's about to find out she's also a cloverhand—one who can see faeries. Deirdre finds herself infatuated with a mysterious boy who enters her ordinary suburban life, seemingly out of thin air. Trouble is, the enigmatic and gorgeous Luke turns out to be a gallowglass—a soulless faerie assassin. An equally hunky—and equally dangerous—dark faerie soldier named Aodhan is also stalking Deirdre. Sworn enemies, Luke and Aodhan each have a deadly assignment from the Faerie Queen. Namely, kill Deirdre before her music captures the attention of the Fae and threatens the Queen's sovereignty. Caught in the crossfire with Deirdre is James, her wisecracking but loyal best friend. Deirdre had been wishing her life weren't so dull, but getting trapped in the middle of a centuries-old faerie war isn't exactly what she had in mind . . .

Maggie Steifvater är en av mina favoritförfattare och det är en gåta att Lament har legat oläst i bokhyllan ända sedan jag köpte den på bokrean i februari. Jag har inte riktigt varit sugen på att läsa den tidigare men nu har jag en plan att försöka beta av mina olästa böcker, så då plockade jag upp den. Och jag har väldigt blandade känslor för den.

Det finns några saker med boken som jag verkligen inte tycker om, och som är saker jag inte tycker om med böcker i allmänhet. Till att börja med har vi instaloven som är på en hög nivå här. För det andra har vi bästa kompisen (kille) som är hemligt förälskad i huvudpersonen och så fort någon annan visar intresse för henne måste han också säga vad han känner. Alltså herregud, varför måste var och varannan YA-författare använda sig av den här modellen? Den är uttjatad och tråkig och någonting som jag verkligen inte tycker om. Måste säga att jag blev lite besviken på Maggie Stiefvater där. Nu låter det som att jag inte alls gillar den här boken, men det gör jag faktiskt. Om man bortser från ovanstående punkter så var handlingen faktiskt ganska bra och på vissa ställen rätt spännande, speciellt på slutet.

Karaktärerna är bra, men inget som jag kommer att komma ihåg i längden. Jag gillade Dee och Luke och även James, och jag gillade relationen mellan Dee och James (tills det kom fram att han var kär i henne vill säga). Även Dee och Lukes relation gillade jag även om jag som sagt tycker att instaloven var lite för stark för min smak.

Det här är nog den av Steifvaters böcker som jag tycker minst om, men för det tycker jag inte att den är dålig. Bara att den hade lite för många element som jag inte tycker om och den håller inte samma standard som hennes andra böcker. Men jag kommer förmodligen att läsa fortsättningen och har man läst Steifvaters andra böcker tycker jag att man kan läsa den här med, men har man inte läst något av henne innan tycker jag inte man ska börja med den här. 

2 kommentarer:

  1. SV: Tack så jättemycket! :D (Nu finns bilder uppe på biblioteket om du är nyfiken ;) ) Jag hade missat ett p, det jag tänkt skriva var "fluppig" vilket jag brukar använda ungefär som en blandning "random" och "fåraktig" ;D Har du hört det något gång? Eller är det bara jag som använder det i tron om att det är ett riktigt ord fast jag egentligen hittat på det själv?

    SvaraRadera
  2. Sv: Hehe, nej jag ändrade efter att du kommenterat ;) Jag hade inte lagt märke till det om du inte kommenterat, så det var jättebra! Jag har kommit på att det finns en annan användning för det! Om man typ går omkring och inte gör något vettigt, pillar lite där och lite här och inte gör något konstruktivt, då fluppar man runt ;D Det händer ofta när man är ledig eller undviker att göra något man inte har lust med ;) Ett ytterst användbart ord! Hoppas du börjar använda det!

    SvaraRadera