Författare: Julie Kagawa
Serie: Blood of Eden #2
Antal sidor: 426
Utgivningsår: 2014
Förlag: Harlequin
Betyg: 5/5
Spoilers från föregående del förekommer
Hon har gjort det otänkbara: dött för
att överleva. Utkastad från Eden och skild från den enda hon någonsin vågat
älska, ska Allie följa blodets kall för att rädda hennes skapare Kanin från
Sarren. Men när spåren leder tillbaka till hennes hemstad New Covington finner
Allie något som kommer att förändra världen för all framtid – och som
eventuellt innebär slutet för både människor och vampyrer.
En ny pest härjar – röda lung-viruset – som är dödlig
för både människor och vampyrer. Deras enda hopp är den hemlighet som Kanin bär
på, men ska Allie hinna fram till honom i tid? Allie
trodde att odödligheten skulle vara för alltid. Men nu när allt har vänts
uppochner kommer gränsen mellan människa och monster fortsätta suddas ut, och
hon ställs inför ett val – ett val som ingen borde behöva göra.
Jag läste De odödligas
regler tidigare i år och älskade den. Egentligen hade jag tänkt att köpa de
två sista delarna på engelska men när Harlequin hade den här boken billig på
bokmässan kunde jag bara inte låta bli att köpa den. Och jag älskade den precis
lika mycket som första boken.
Alltså jag älskar handlingen i den här serien. Vampyrer och
dystopi, kan det bli bättre? Julie Kagawa är verkligen en mästare på att bygga
upp världar och berätta historier. Handlingen tar vid några månader efter att
första boken slutade och jag älskar att få läsa om Allie och hur hon kämpar för
att överleva och hitta Kanin. Boken blir aldrig tråkig och jag var underhållen
från början till slut.
Jag tycker så mycket om Allie. Hon är stark och smart och
jag gillar verkligen att hon lyckas (och vill) hålla kvar vid sin mänskliga
sida trots att det finns så mycket som talar mot henne. Zeke tycker jag också
så mycket om. Jag var inte alls särskilt förtjust i kärleksbiten i första boken
med den är mycket bättre nu och jag köper den och tycker väldigt mycket om den.
Kanin har jag gillat från början och det gör jag nu med. En annan karaktär som
dyker upp mer nu är Schalaken (tror han heter Jackal på engelska) och även om
han är en skitstövel så tillför han mycket humor till boken (jag är svag på
sarkastiska kaaktärer).
De odödligas hunger är
fullkomligt beroendeframkallande och när jag väl började läsa kunde jag inte
sluta. Jag tycker verkligen så mycket om den här serien och jag ser så mycket
fram emot att få läsa sista delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar