Allegiant - Veronica Roth

Titel: Allegiant

Författare: Veronica Roth

Serie: Divergent #3

Antal sidor: 526

Utgivningsår: 2013

Förlag: Katherine Tegen Books

Betyg: 4/5

Spoilers från föregående delar förekommer

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories. But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love. 

Så har ytterligare en fantastisk serie fått ett slut. De flesta har ju längtat länge efter Allegiant, men jag vet inte, jag har inte varit så sugen på att läsa den, förmodligen för att jag har läst de andra böckerna på svenska. Men när den kom ut och folk började skriva om den så kände jag ändå att jag var tvungen att läsa den. Och oj vilket slut! Jag har haft väldigt svårt att sätta betyg på Allegiant. Jag älskade den och tyckte att den var jättebra, men sen var det ändå saker som jag inte var helt förtjust i.

Redan från första sidan av Divergent var det något som drog mig in i historien, och även om jag tycker att Divergent är den bästa boken i serien så ligger det något magiskt över alla tre böckerna. Jag tycker väldigt mycket om handlingen i Allegiant. Hela serien är så smart, och jag tycker att Veronica Roth lyckades knyta ihop hela historien.

Jag har tyckt om Tris och Four ända från början, och jag fortsätter att göra det. Båda två gjorde mig otroligt frustrerad ibland, tog massa konstiga och dåliga beslut, och ibland ville jag bara ruska om dem och säga åt dem att ta sitt förnuft till fånga. Men när allt kommer omkring så älskar jag dem båda två. Och även om det ibland var lite svårt att hålla reda på i vems huvud man befann sig, så gillade jag att att man fick läsa ur Tobias PoV. 

Nu kommer vi till en sak som jag tycker mindre om, som jag faktiskt tyckte blev lite löjligt på slutet. Jag vet att jag redan tyckte det i slutet på Divergent, sen fortsatte det genom både Insurgent och Allegiant. Och det är alla dödsfall. Jag förstår att folk måste dö, men så många? Är det verkligen nödvändigt? Alltså hade det varit en zombiapokalyps så hade jag förstått, men som sagt, på slutet tyckte jag nästan att det blev lite löjligt. 

Divergent är en fantastisk serie och det känns konstigt och ledsamt att den nu är slut, men jag hoppas att vi får läsa mer av Veronica Roth i framtiden, och det ska bli spännande att se filmen nästa år.