Enclave - Ann Aguirre

Titel: Enclave

Författare: Ann Auirre

Serie: Razorland #1

Antal sidor: 259

Utgivningsår: 2011

Förlag: Feiwel & Friends

Betyg: 4/5

New York City has been decimated by war and plague, and most of civilization has migrated to underground enclaves, where life expectancy is no more than the early 20's. When Deuce turns 15, she takes on her role as a Huntress, and is paired with Fade, a teenage Hunter who lived Topside as a young boy. When she and Fade discover that the neighboring enclave has been decimated by the tunnel monsters - or Freaks - who seem to be growing more organized, the elders refuse to listen to warnings. And when Deuce and Fade are exiled from the enclave, the girl born in darkness must survive in daylight - guided by Fade's long-ago memories - in the ruins of a city whose population has dwindled to a few dangerous gangs.

Jag och Enclave hade inte den bästa starten. Redan efter ett par sidor kände jag att Ann Aguirres språk och jag inte gick ihop. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med det, men det är något som gör att jag inte tycker om det. Det fortsatte tyvärr genom hela boken, men eftersom att jag tyckte så mycket om handlingen så kunde jag för det mesta ignorera det.

Jag lite smått avgudar världen som Ann Aguirres har byggt upp. Alltså den är så fascinerande och häftig. Jag älskade att det fanns Enclaves under marken och att alla hade en roll, antingen som Hunter, Breeder eller Builder. Först hade jag lite svårt att förstå varför alla dog när de var typ 22, men sen slog det mig att det är ju såklart för att de inte får något solljus. Hela världsuppbyggnaden är så bra gjord! Handlingen tycker jag också är bra, både första delen och andra. Det är så spännande att följa Deuce och Fade när de är ute i tunnlarna och försvarar deras samhälle. Sedan tyckte jag att deras samhälle var helt sjukt och de flesta människorna var ju väldigt speciella, men det är ju inte så konstigt. Boken är mörk och rå, och jag vet inte vad det är med mig och mörka och råa böcker, men jag älskar det!

Jag tycker om både Deuce och Fade. Jag gillar att Fade var annorlunda mot de andra och hade ett annat sätt att tänka än dem. Deuce är verkligen en speciell karaktär. Å ena sidan var hon så fruktansvärt naiv och ibland kändes det som att hon var fem istället för femton. Men å andra sidan var hon så himla bad ass och slogs och försvarade sig själv och de andra. Men som sagt, det är ju inte så konstigt att hon är naiv när hon har levt under marken i hela sitt liv. Tyckte om ett par stycken av bikaraktärerna, speciellt Tegan. 

Jag kommer definitvit att läsa de andra två delarna, även om jag inte tyckte om språket så vill jag veta hur handlingen utvecklar sig och hur det kommer att gå för Deuce, Fade och de övriga. 

 Och hur fint är inte omslaget? Älskar handen som sticker upp på baksidan av boken!