Författare: Libba Bray
Serie: Gemma Doyle #1
Antal sidor: 418
Utgivningsår: 2007
Förlag: B Wahlströms
Betyg: 5/5
Gemma är inte som andra flickor. Flickor
med förfinade manér som talar först när de blir talade till och som vet sin
plats. Nej, sextonåriga Gemma passar inte riktigt in i ett viktorianskt England
med normer som lär unga kvinnor att avstå från att leva ett självständigt liv.
Men efter hennes mors tragiska och dramatiska död i Indien, hamnar Gemma så
småningom på Spence, ett internat för fina och belevade flickor ... Ögat över månskäran är en
palett av prasslande kjolar, åtsittande korsetter och stränga konventioner i
den viktorianska eran. Här finns mystiska skuggor i mörkret, dolda nattliga
möten, magiska systraskap, men också hemliga brödraskap från fjärran länder och
skrämmande övernaturliga krafter som obönhörligt styr Gemmas öde.
Jag läste den här boken för två somrar sedan och jag har
faktiskt inte den blekaste aning om hur jag först hörde talas om serien,
förmodligen snubblade jag över den av en slump någonstans. Och det är jag
väldigt glad för jag blev blixtförälskad i den och det är en av mina absoluta
favoritserier!
Jag älskar historiska romaner och den Victorianska eran är
min favoritperiod att läsa om, så jag njöt i stora drag av att bara få befinna
mig i 1800-talets England med alla fina klänningar, baler, och så vidare.
Handlingen i boken är jättebra och jag älskar den. Det är så spännande att få
följa Gemma när hon upptäcker saker om sig själv och sin familj som hon inte
visste innan.
Karaktärerna är en annan sak som jag tycker om med boken.
Alla karaktärerna är så komplexa och alla visar sina dåliga sidor, vilket gör
att det faktiskt är riktigt svårt att tycka om dem, men det går liksom inte att låta bli att göra det ändå. Jag älskar Gemma, jag
tycker att hon är en fantastisk karaktär. Jag förstår om folk tycker att hon är
gnällig och tjurig och envis, men jag älskar det med henne. Jag älskar att hon
är så tjurig på sina ställen och tillåts att vara det. Jag älskar även att hon
är så stark och modig. Med tanke på att karaktärerna är så komplexa har jag så
svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker om Felicity, Penelope (som
jag tror heter Pippa i originalversionen) och Ann. De beter sig riktigt illa
emellanåt för att sedan bete sig bra, till att bete sig som svin igen. Det
finns en karaktär som jag dock älskar mer än allt annat i den här boken och det
är Kartik. Ibland händer det att jag älskar en karaktär så fruktansvärt mycket
utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är som gör att jag älskar dem så mycket, och Kartik är en
sådan karaktär. Jag har liksom en sådan kärlek till honom så det finns inte.
Han är fantastisk helt enkelt. Det enda negativa med den här boken är
egentligen att han är med alldeles för lite.
Ögat över månskäran är
en riktigt bra och spännande bok och jag rekommenderar den verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar