Författare: Markus Zusak
Serie: -
Antal sidor: 586
Utgivningsår: 2009 (2006)
Förlag: Damm Förlag
Betyg: 5/5
Det är Döden som vill att du följer med.
Han vill att du lyssnar till berättelsen om den unga Liesel Meminger vars liv
och öde han fascineras av. Och när döden ber dig lyssna är det svårt att låta
bli! Tyskland
1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara
början. Nioåriga Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på
marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som lämnats där
av misstag och det är den första bok hon stjäl. Med hjälp från sin fosterpappa
lär hon sig läsa och snart har hon inlett en kärleksaffär med ord och böcker.
Och böcker är den röda tråden i denna prisbelönta roman. Böckerna öppnar upp
nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas
bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta.
Hon delar böckerna med sina grannar när de
sitter i skyddsrummen, och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på
henne.
Boktjuven är en
sådan där bok som jag har velat läsa hur länge som helst, men som jag av någon
anledning inte har läst fören nu. Jag kommer ihåg för ganska många år sedan när
jag var på biblioteket och boken stod där i ett ställ och jag tänkte att jag
skulle låna den, men sen blev det inte av. Jag tror faktiskt inte att jag har
läst en enda dålig recension på boken och så här i efterhand förstår jag varför
och ställer mig i ledet av dem som hyllar den. Den var fantastisk, en av de
bästa böcker jag läst.
Att läsa böcker som handlar om Andra Världskriget är alltid
jobbigt tycker jag, och många gånger under den här boken grät jag över hur hemskt
det faktiskt var under den tiden. Men trots att det finns många saker med boken
som är fruktansvärda så älskar jag handlingen. Att få följa Liesel när hon
växer upp och lära känna människorna på Himmel Strabe är så roligt och jag
älskade det. En annan sak som jag verkligen tycker om med boken är
berättarperspektivet. Jag har aldrig tidigare läst en bok som är berättad som Boktjuven är. Det är döden som berättar
historien och jag gillade det verkligen. Det var så annorlunda och gjorde hela
boken väldigt speciell. Boken spoilar sig själv en del, då man ganska tidigt
får reda på vad som kommer att hända och vem/vilka som kommer att dö. Jag
trodde att det skulle göra att jag var beredd när det väl hände, men det var
jag inte och grät så mycket och kände mig lätt chockad.
Av karaktärerna älskade jag Liesel. Hon var så stark och
modig och gjorde saker i det tysta för att göra revolt mot Hitler. Rudy älskade
jag också och jag älskade hans och Liesels relation. Även Max tyckte jag så
mycket om, precis som Liesels föräldrar, speciellt Hans och jag tyckte så
mycket om hans och Liesels relation.
Boktjuven är en
stå stark bok och det är en bok som kommer att finnas med mig länge. Jag
rekommenderar boken tills precis alla och
tycker att alla borde läsa den.
Läste den här för inte så längesen, och åh herregud jag kommer aldrig komma över Rudy...
SvaraRaderaNej, han var verkligen underbar!
Radera