Fredens pris - Anna Blixt

Titel: Fredens pris              

Författare: Anna Blixt

Serie: Mörkrets Väktare #1

Antal sidor: 389

Utgivningsår: 2012

Förlag: Undrentide

Betyg: 3/5

Bortom hav, rev och dimma ligger riket Vangrind, där det svartögda häxfolket lever i skuggorna. Bland dem finns Minora, en flicka vars mörka arv har dömt henne till ett liv på flykt. Tillsammans med sina syskon jagas hon ut i vildmarken av de som kallar sig Ljusets folk. Det dröjer inte länge förrän ett krig bryter ut och konungens män kommer för att utrota häxfolket en gång för alla. Mitt i krigets kaos anländer Wenneron, en krigare som avser att ena folket och leda dem till frihet genom skoningslös hämnd. Han blir deras räddning och väcker livsfarliga krafter till liv. Minora dras in i hans krets av förtrogna och inser snart att han kommer att förbanna landet såväl som rädda det. Detta är historien om en mörk frälsares väg till makten, det gyllene folkets återkomst, dimmans födelse, det sista kriget på Vangrind och en flickas liv i dess storm.

Hm, jag har så delade åsikter om den här boken att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. Jag vann den här boken förra året och när jag fick den var jag jätte intresserad av att läsa den. Men sen har intresset gått ner och jag har inte alls haft någon lust att läsa den. Och det kanske var anledningen till att jag inte var så överförtjust i boken, för att jag läste den fast jag inte var så sugen på att göra det.

Jag tyckte inte att boken var dålig, men under stora delar av den tyckte jag att den var väldigt seg. Jag hade av någon anledning svårt att engagera mig både i handlingen och karaktärerna. Handlingen är uppdelad i tre delar kan man väl säga. Det börjar med att Minora är liten, sedan är hon i tidiga tonåren och sedan i slutet av tonåren. Jag tyckte kanske att lite för mycket fokus låg på när hon var liten och önskade att handlingen hade hoppat framåt lite fortare. Men handlingen är, när den inte var långsam, rätt bra. Jag gillade världen som boken utspelade sig i och jag tyckte att den var mycket genomtänkt och välplanerad. Så tummen upp för det. En annan sak som får tummen upp är alla fina namn som finns i boken. Minora är bara ett av dem, det fanns ganska många.

När det kommer till karaktärerna känner jag mest meh över allihop. Jag ville verkligen gilla Minora, och för det mesta gjorde jag det, men jag tyckte att hon kunde vara extremt gnällig. Flera gånger gnällde hon för att hennes kärleksintresse inte fanns där för henne i just det ögonblicket hon behövde honom. Typ hon kom in genom dörren och då var han ute och då tyckte hon att han inte ställde upp för henne? Nä, det var ingen höjdare direkt. Av de andra karaktärerna var det inte riktigt någon som fastnade, men jag gillade Mell och Minoras familj.

Nu låter det som att jag inte alls tyckte om den här boken, men på sätt och vis gjorde jag det. Ibland tyckte jag att den var riktigt spännande. Jag älskade den inte, men den var inte dålig. Jag tror inte att jag kommer att läsa fortsättningen för att jag tyckte att boken fick ett bra avslut.