Heir of Fire - Sarah J. Maas

Titel: Heir of Fire

Författare: Sarah J. Maas

Serie: Throne of Glass #3

Antal sidor: 562

Utgivningsår: 2014

Förlag: Bloomsbury USA Childrens

Betyg: 5/5

Spoilers från föregående delar förekommer

Lost and broken, Celaena Sardothien’s only thought is to avenge the savage death of her dearest friend: as the King of Adarlan’s Assassin, she is bound to serve this tyrant, but he will pay for what he did. Any hope Celaena has of destroying the king lies in answers to be found in Wendlyn. Sacrificing his future, Chaol, the Captain of the King’s Guard, has sent Celaena there to protect her, but her darkest demons lay in that same place. If she can overcome them, she will be Adarlan’s biggest threat – and his own toughest enemy.  While Celaena learns of her true destiny, and the eyes of Erilea are on Wendlyn, a brutal and beastly force is preparing to take to the skies. Will Celaena find the strength not only to win her own battles, but to fight a war that could pit her loyalties to her own people against those she has grown to love?

Alltså, den här boken. DEN HÄR BOKEN!! Så jäkla bra. Jag tyckte om de två första delarna, men helt ärligt så har jag inte älskat dem lika mycket som alla andra verkar göra. Men den här boken är alldeles fantastisk och jag älskar den så himla mycket. Jag är också så sur på mig själv för att jag inte har läst den här serien innan och den har seglat upp och blivit en av mina favoriter. Sarah J. Maas är ju för övrigt min nya favoritförfattare, hennes sätt att skriva är så bra och det tilltalar verkligen mig.

Handlingen är alldeles fenomenal. Trots att det är en tjock bok så tappar jag aldrig intresset, jag hade kunnat befinna mig i den här världen hur länge som helst och hade varit nöjd vad som än hände. Det som gör att det aldrig blir tråkigt är att man både får följa Celaena i Wendlyn och de andra karaktärerna i Erilea.

Jag hade ju lite delade åsikter om Celaena i Crown of Midnight, men här älskar jag henne från början till slut. Hon är så badass, men samtidigt har jag nog aldrig läst om en karaktär som är så trasig som Celaena är. Ibland är det liksom plågsamt att läsa hennes tankar. Chaol och Dorian älskar jag precis som innan men en sak som jag inte gillar är att deras vänskap har tagit så mycket stryk. Inte bara på grund av Celaena, utan även på grund av Dorians magi. Alla karaktärer är så komplexa och även om jag inte alltid gillar hur de agerar så kan jag inte låta bli att älska dem och det gör dem till riktigt bra karaktärer. Av de nya karakärerna fullkomligt älskade jag Sorscha. Så fort hon kom in i bilden blev jag så glad. Även Rowan tyckte jag om, han växte under bokens gång och jag älskade hans och Celaenas vänskap! Även Manon var en karktär som växte på mig. I början gillade jag inte alls hennes kapitel och förstod inte riktigt vad hon hade med historien att göra, men hon växte verkligen på mig och jag är säker på att hon kommer att ha en betydande roll i fortsättningen.

Slutet krossade mitt hjärta fullkomligt, på flera olika sätt, och jag förstår inte hur jag ska orka vänta tills i höst på den fjärde boken. Jag tycker att den här boken är alldeles fantastisk och det var en av de bästa böckerna jag läste under 2014.