Sagoberättaren - Antonia Michaelis

Titel: Sagoberättaren (Der Märchenerzähler)

Författare: Antonia Michaelis

Serie: -

Antal sidor: 395

Utgivningsår: 2013 (2011)

Förlag: Opal

Betyg: 5/5

Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna ...

Jag har velat läsa Sagoberättaren ett bra tag och blev jätteglad när jag såg att den skulle ges ut på svenska. Det är ingen lätt bok att recensera, mina känslor har varit ett virrvarr sen jag läste ut den och jag har svårt att sätta ord på vad jag känner för den. Men en sak är säker, det här är en av de vackraste och sorgligaste berättelserna jag någonsin läst. Det var länge sedan jag blev så berörd av en bok, och när jag summerar bokåret är jag 99% säker på att den här kommer att hamna på min topp-tre-lista över de bästa böckerna i år. 

Handlingen i boken är jättebra! Det är ingen actionspäckad bok, men jag kunde inte lägga den ifrån mig. Varje gång jag var tvungen att lägga ifrån mig boken ville jag bara tillbaka till Anna och Abels värld igen. Jag älskar sagan som Abel berättar för Micha, och sedan också för Anna. Man visste aldrig vad som skulle hända, vad av det som hänt i sagan som också hänt i verkligheten och vem "skurken" var. Jag älskar Michaelis språk, det är så vackert. Det tog lite tid att komma in i det, men sen älskade jag det.

Jag gillar Anna och hennes berättarröst jättemycket! Hon är inte en typisk huvudkaraktär och det gillar jag. Hon ser inte världen riktigt som alla andra, är ganska naiv och har väl egentligen inte så mycket koll på hur världen fungerar utanför hennes trygga bubbla. Men hennes bubbla spricker så fort hon lär känna Abel och Micha. Micha vann mitt hjärta väldigt fort. Hon är så himla söt och hennes och Abels relation är så fin. Deras relation är en av de sakerna jag tycker bäst om med boken. Sen har vi Abel... Abel är svår. Om man börjar läsa den här boken i tron om att man ska få en tjej som faller för en bad boy, så har man fel. För Abel är ingen bad boy, han är trasig. Det är ofta svårt att veta var man har honom, han gör många saker som är riktigt fel, men jag kan ändå inte låta bli att tycka om honom. Abel och Annas relation är ganska speciell, men det är samma sak här, jag tycker om den.

Jag visste hela tiden att det skulle komma några tvister på slutet för det hade jag läst i flera recensioner, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig vad som skulle hända. Varje gång jag trodde jag var nära att lista ut saker så ändrade Michaelis riktning och jag var tillbaka på ruta ett igen. Slutet krossade mitt hjärta i en miljon bitar och jag vet att jag kommer att tänka på den här boken en lång tid fram över och läsa om den många gånger. Jag tror inte att det här är en bok för alla, men om någon frågade skulle jag verkligen rekommendera den!