Isla and the Happily Ever After - Stephanie Perkins

Titel: Isla and the Happily Ever After

Författare: Stephanie Perkins

Serie: Anna and the French Kiss #3

Antal sidor: 339

Utgivningsår: 2014

Förlag: Dutton

Betyg: 5/5

Hopeless romantic Isla has had a crush on introspective cartoonist Josh since their first year at the School of America in Paris. And after a chance encounter in Manhattan over the summer, romance might be closer than Isla imagined. But as they begin their senior year back in France, Isla and Josh are forced to confront the challenges every young couple must face, including family drama, uncertainty about their college futures, and the very real possibility of being apart.

Om man har läst min blogg ett tag, eller följt mig på andra sociala medier, så är det ingen hemlighet att Isla har varit en av mina absolut mest efterlängtade böcker i år. Jag har väntat och längtat och det kändes aldrig som att det skulle bli augusti. Men sen blev det det och jag fick äntligen läsa boken. Och jag tyckte så mycket om den. Jag blev så fruktansvärt känslosam medan jag läste boken och jag vet att jag grät lite till Anna, men det var ju inget om man jämför med den här. Och jag vet precis varför, därför kommer den här recensionen förmodligen att bli ganska personlig, men jag vet inte hur jag annars ska kunna skriva den, så det får ni väl stå ut med.

Jag har sett många recensioner som säger att de blev lite besvikna på Isla och på ett sätt kan jag förstå det, och det är nog den av böckerna som jag tycker minst om, men det betyder inte att jag inte älskade den, för det gjorde jag. Det som är annorlunda med Isla än de andra böckerna är att Isla och Josh blir tillsammans i början av boken medan i de andra böckerna fick man vänta till slutet. Jag föredrar att man får vänta till slutet, för då får man liksom hela den plågsamma väntan, men sen är det så fint att man tror att man dör. Men jag tyckte verkligen om handlingen ändå. Det var så fin och bra och man kunde liksom inte låta bli att bli förälskad i den. Det var så roligt att vara tillbaka i Paris igen och jag gillade de nya platserna de besökte.

När de kommer till karaktärerna älskar jag dem, och nu kommer vi till den personliga delen. Jag tycker så mycket om Isla för att jag under stora delar av den här boken var Isla. Isla beskriver mig ganska bra när jag var i hennes ålder och det var det som gjorde mig så känslosam när jag läste. Jag har precis som hon varit så otroligt osäker och haft både dålig självkänsla och dåligt självförtroende, och i stora delar av boken ville jag bara stoppa in händerna i boken och krama om henne. Att inte veta vem man är, vad man hör hemma eller ska göra med sitt liv är verkligen något jag kan relatera till.  Men tro inte att jag inte blev så arg på henne på ett par ställen, för det blev jag. På vissa ställen betedde hon sig som en riktig idiot. Men jag gillade Isla så mycket ändå trots hennes dåliga självförtroende. Till exempel så gillade jag så mycket att hon var så fiery (kommer inte på ett bra svenskt ord) när man väl lärde känna henne och kom under den blyga ytan. Josh är helt omöjlig att inte tyckte om och jag gillade att man fick lära känna honom mer. Kurt tyckte jag också så mycket om och jag älskade att han och Isla tilläts att bara vara vänner utan några som helst kärlekskänslor inblandade. Och jag älskade så att få återse Anna, Etienne, Lola och Cricket igen! Det var en scen där på slutet som gjorde att jag grät så mycket.

Jag skulle kunna fortsätta att prata om den här boken i en hel evighet och det känns inte som att jag fått något sagt, men nu får det räcka känner jag. Har ni inte läst någon av Stephanie Perkins böcker än så vet jag inte vad ni har gjort med era liv hittills och jag tycker att ni ska göra det på en gång! Jag är så ledsen den här ”serien” nu är slut men jag ser så mycket fram emot att få läsa mer av Perkins i framtiden.