Författare: Melina Marchetta
Serie: -
Antal sidor: 313
Utgivningsår: 1992
Förlag: Knopf Books for Ypung Readers
Betyg: 4/5
For as long as
Josephine Alibrandi can remember, it’s just been her, her mom, and her
grandmother. Now it’s her final year at a wealthy Catholic high school. The
nuns couldn’t be any stricter—but that doesn’t seem to stop all kinds of men
from coming into her life. Caught between the old-world values of her Italian
grandmother, the nononsense wisdom of her mom, and the boys who continue to
mystify her, Josephine is on the ride of her life. This will be the year she
falls in love, the year she discovers the secrets of her family’s past—and the
year she sets herself free.
Efter att jag läst både Jellicoe Road och Francesca så kände
jag att jag ville läsa alla Melina Marchettas böcker, så jag beställde hem
Looking for Alibrandi. Jag tyckte om boken men det är nog den av Melina Marchettas
böcker som jag tycker minst om. Med det sagt tycker jag verkligen inte att den
är dålig. Den fick mig att både skratta och stortgråta på slutet.
Boken handlar om Jospehine, eller Josie som hon också kallas
och hur hon försöker hitta sig själv och ta reda på vem hon är. Hon kämpar med
sin identitet, om hon är mest italienare eller australiensare. I början hade
jag ganska svårt för Josie, hon var så enormt temperamentsfull och en riktig
drama queen. Istället för att prata så började hon helt plötsligt skrika,
liksom när hon hade en vanlig dialog med någon och det fann jag otroligt
irriterande. Men ju mer jag läste, och ju längre boken gick, desto mer tyckte
jag om henne. Jag gillade verkligen hennes karaktärsutveckling och det hon
lärde sig under bokens gång. Av de andra karaktärerna gillade jag verkligen
hennes mamma, och Michael och jag gillade att följa hur deras relation
utvecklade sig. Josies mormor hade jag svårt för men samtidigt förstår jag att
hon är uppvuxen i en helt annan tid och att saker fungerade annorlunda då. Jag
gillade även Jacob även om jag hatade att han och Josie bråkade så mycket hela
tiden.
Boken utspelar sig i början på 90-talet och ibland tyckte
jag att det märktes, speciellt på hur de betedde sig och vilken syn de hade på
olika saker. Men samtidigt, ibland märktes det inte alls och jag blev liksom
förvånad när de nämnde att det var 90-talet. Men roligt att läsa om en bok som
inte utspelar sig i nutid.
Efter en lite seg start så tog sig verkligen Looking for
Alibrandi och jag tyckte mycket om den. Det kanske inte är den boken man ska
börja med om man vill läsa någon av Melina Marchetta, men har man läst hennes
andra böcker så tycker jag att man ska läsa den här med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar