Touch of Frost - Jennifer Estep

Titel: Touch of Frost

Författare: Jennifer Estep 

Serie: Mythos Academy #1

Antal sidor: 350

Utgivningsår: 2011

Betyg: 4/5

My name is Gwen Frost, and I go to Mythos Academy; a school of myths, magic and warrior whiz kids, where even the lowliest geek knows how to chop off somebody's head with a sword and Logan Quinn, the hottest Spartan guy in school, also happens to be the deadliest. But lately, things have been weird, even for Mythos. First, mean girl Jasmine Ashton was murdered in the Library of Antiquities. Then, someone stole the Bowl of Tears, a magical artifact that can be used to bring about the second Chaos War. You know, death, destruction and lots of other bad, bad things. Freaky stuff like this goes on all the time at Mythos, but I'm determined to find out who killed Jasmine and why; especially since I should have been the one who died...

Åh vad jag gillar den här boken! Hade nästan bara sett bra recensioner på den på Goodreads och var riktigt nyfiken på den när jag började läsa den, och jag blev inte besviken. Jag gillar hela konceptet med att alla elever på Mythos Academy är ättlingar till olika krigare, som amazoner, vikingar, spartaner m.m. Visst finns det många böcker om internatskolor för tonåringar med övernaturliga förmågor, men jag tycker att Jennifer Estep lyckas få till sin egen tvist på det. Handlingen tycker jag är bra, lite förutsägbar kanske, men det tog mig ändå ett ganska bra tag innan jag lyckades lista ut vad som skulle hända. 

Jag gillar Gwen, hon är en bra huvudkaraktär som är lätt att tycka om och jag älskar hur sarkastisk hon är. Jag älskade Daphne och Carson! Deras historia tycker jag var väldigt fin. Och så Logan, som jag bara inte kan låta bli att tycka om. Känner på mig att han kommer att växa ännu mer på mig i de kommande böckerna och att jag kommer att börja älska honom.

Om jag ska klaga på någonting så är det alla upprepningar. Jag vet inte hur många gånger Gwen sa att hon inte hade några vänner. I början tyckte jag det var väldigt roligt med dessa ironiska tanker, men efter tjugo gånger så fattar jag att hon inte har några vänner, det räcker. Samma sak med antalet gånger hon sa att hon bara är en gypsy som kan se saker. Jag fattade efter de första tio gångerna. Men det är det enda jag har att klaga på och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen!