Crown of Midnight - Sarah J. Maas

Titel: Crown of Midnight

Författare: Sarah J. Maas

Serie: Throne of Glass #2

Antal sidor: 420

Utgivningsår: 2013

Förlag: Bloomsbury USA Childrens

Betyg: 5/5

Spoilers från föregående del förekommer

From the throne of glass rules a king with a fist of iron and a soul as black as pitch. Assassin Celaena Sardothien won a brutal contest to become his Champion. Yet Celaena is far from loyal to the crown. She hides her secret vigilantly; she knows that the man she serves is bent on evil. Keeping up the deadly charade becomes increasingly difficult when Celaena realizes she is not the only one seeking justice. As she tries to untangle the mysteries buried deep within the glass castle, her closest relationships suffer. It seems no one is above questioning her allegiances—not the Crown Prince Dorian; not Chaol, the Captain of the Guard; not even her best friend, Nehemia, a foreign princess with a rebel heart. Then one terrible night, the secrets they have all been keeping lead to an unspeakable tragedy. As Celaena's world shatters, she will be forced to give up the very thing most precious to her and decide once and for all where her true loyalties lie...and whom she is ultimately willing to fight for.

Vilken känslomässig berg- och dalbana den här boken var. Jag hade läst innan att första halvan skulle vara ganska seg men att den sen skulle ta fart i andra halva, men alltså, jag tyckte inte alls att den var seg och alla som har läst den kommer säkert att tycka att jag är så konstig nu, men jag gillade faktiskt första delen av boken bättre. Boken var i vilket fall väldigt bra och det var verkligen en bra uppföljare. 

Jag älskar Sarah J. Maas värld så himla mycket. Den är så välgenomtänkt och levande och jag hade inte haft något emot att bo där (så länge man hade det bra då). Handlingen tycker jag också är så bra. Det är spännande och boken är svår att lägga ifrån sig. En liten sak som jag dock tycker är negativ är att efter det där som hände i mitten av boken så löste sig allting väldigt fort. Celaena fick alla ledtrådar hon behövde utan att behöva anstränga sig särskilt mycket och ibland bara kom hon på svaret på saker utan någon som helst tankeverksamhet. Men det man fick reda på i slutet av boken chockade mig rätt mycket, förstod inte alls att det skulle komma och jag förstår inte hur det har lyckas hålla det hemligt för läsaren så länge. 

När det kommer till Celaena så älskar jag henne i första halvan av boken, sen händer det en sak och hon ändrar i princip personlighet. Jag förstår varför men jag saknade den gamla Celaena och hade liksom svårt att ta till mig henne. Men sedan där framåt slutet började hon komma tillbaka lite igen. Alltså missförstå mig inte, jag älskar Celaena, det var nog bara att jag inte alls gillade det som hände på slutet (väldigt bra skrivet, men det var inte så jag ville att det skulle gå). Chaol älskar jag fortfarande och när det kommer vem jag tycker Celaena ska vara med så tycker jag att Chaol är det självklara valen. Men det betyder inte att jag inte älskar Dorian för det gör jag, jag avgudar Dorian. 

En väldigt bra uppföljare som sagt och jag ser verkligen fram emot att läsa Heir of Fire som jag ska kasta mig på, på en gång. Har ni inte börjat med den här serien tycker jag att det är hög tid att ni gör det nu.