Throne of Glass - Sarah J. Maas

Titel: Throne of Glass

Författare: Sarah J. Maas

Serie: Throne of Glass #1

Antal sidor: 406

Utgivningsår: 2012

Förlag: Bloomsbury USA Childrens

Betyg: 5/5

In a land without magic, where the king rules with an iron hand, an assassin is summoned to the castle. She comes not to kill the king, but to win her freedom. If she defeats twenty-three killers, thieves, and warriors in a competition, she is released from prison to serve as the king's champion. Her name is Celaena Sardothien.  The Crown Prince will provoke her. The Captain of the Guard will protect her. But something evil dwells in the castle of glass--and it's there to kill. When her competitors start dying one by one, Celaena's fight for freedom becomes a fight for survival, and a desperate quest to root out the evil before it destroys her world.

Jag tror inte att jag har hört ett enda dåligt ord om den här serien, och jag har fått höra att den är så bra och att jag måste läsa den. Och jag har velat göra det länge, men av någon anledning har det inte blivit av. Men så bestämde jag mig för att äntligen köpa boken och det ångrar jag inte, för jag tyckte väldigt mycket om den!

Jag kanske inte tycker att den är lika fantastisk som många andra verkar tycka att den är, men jag gillade den verkligen! Jag älskar världen som Maas har byggt upp. Den är intressant, genomtänkt och jag kunde utan problem se den framför mig. Handlingen tycker jag också mycket om. Jag gillade att följa Celaena när hon deltog i tävlingen och försökte lista ut vad som hände på slottet.

Och när det kommer till Celaena så älskade jag henne. Så jäkla badass och kaxig (på ett bra sätt). Men även om hon var en kick ass lönnmördare så fanns det en sårbarhet med henne som jag verkligen tyckte om. Jag tyckte också så mycket om båda killarna. Jag älskade att Dorian alltid var så glad och full i fan och att han fick Celaena på bra humör. Men jag måste erkänna att mitt hjärta alltid slog lite extra när Chaol var med. Jag älskade hans lojalitet, mot både Dorian och Celaena och hans lugna sätt att vara. Om ni har läst min blogg ett tag så vet ni att jag verkligen är allergisk mot triangeldramor, och det fanns ju tendenser till det här med, men jag hade faktiskt inga problem med det och jag hoppas att det fortsätter så även i de andra böckerna.

Jag gillade den här boken väldigt mycket och jag ser fram emot att fortsätta med serien och få lära mig mer om Celaenas bakgrund och om världen. Och av vad jag har hört så ska de andra två delarna vara ännu bättre så jag ska kasta mig över Crown of Midnight på en gång!