Titel:
Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe
Serie: -
Antal sidor: 359
Utgivningsår: 2012
Förlag: Simon & Schuster
Betyg: 5/5
Aristotle is an
angry teen with a brother in prison. Dante is a know-it-all who has an unusual
way of looking at the world. When the two meet at the swimming pool, they seem
to have nothing in common. But as the loners start spending time together, they
discover that they share a special friendship—the kind that changes lives and
lasts a lifetime. And it is through this friendship that Ari and Dante will
learn the most important truths about themselves and the kind of people they
want to be.
Som jag skrev i book haulen den här boken var med i, så har jag inte hört så mycket
om Aristotle and Dante på svenska
bokbloggar. Däremot så har ganska många av de booktuberna jag följer läst och
älskat den, och när en tjej som jag följer på tumblr också skrev att hon
älskade den kunde jag inte låta bli att köpa den längre. Jag måste säga att jag
hade enormt höga förväntningar på boken, och var väl lite orolig över det
innan. Men det hade jag inte behövt vara, den var alldeles fantasisk och det är
förmodligen den bästa boken jag har läst hittills i år. Om jag ska beskriva
boken med ett ord? Vacker. Det är en av de vackraste böckerna jag någonsin
läst. Jag både skrattade och grät, älskade varje sida och ville aldrig att den
skulle ta slut. Och hur fint är inte omslaget? Det beskriver boken perfekt.
Jag måste börja med att prata om språket. Det är så himla
vackert så jag vet inte vad. Språket i Aristotle and Dane väldigt poetiskt och jag fullkomligt älskar det. Språket är också speciellt på det sättet att meningarna är väldigt korta och inte alls särskilt beskrivande och det ger en speciell känsla, precis som att kapitlen är
olika långa och det skapar också en speciell stämning, vissa kapitel är bara en
halv sida långa, medan vissa är längre.
Helt ärligt finns det väl egentligen ingen handling i boken,
utan den är väldigt karaktärsbaserad. Handlingen är att man får följa Ari när
han växer upp och tar reda på vem han är, och jag fullkomligt älskar det. Trots
att det inte händer särskilt mycket ville jag inte lägga ifrån mig boken och
det gick väldigt fort att läsa den. Jag ville aldrig att den skulle ta slut och
när det var tio sidor kvar grät jag för att jag ville att det skulle fortsätta.
När det är en karaktärsbaserad bok så är det ju viktigt att karaktärerna är
bra, och det är de. Både Ari och Dante är två fantastiska karaktärer och jag
älskar dem båda två så mycket. De känns också väldigt realistiska. Ari är
ganska bitter i början i boken, men det är inte på ett jobbigt sätt, utan mer
komiskt. Han är så arg och vilse och även när han gör saker som man kanske inte
vill så är det omöjligt att inte tycka om honom. Jag kunde inte ens bli
irriterad på honom. Och jag älskar att läsa om hans karaktärsutveckling. Dante
är en så himla bra karaktär, jag önskar att jag hade en Dante i mitt liv. Han är jämt så
glad, visste precis vem han var, han stod upp för sig själv och vågade vara sig
själv. Det älskade jag. Och jag älskade Ari och Dantes relation. Det var så
roligt att läsa om hur deras vänskap växte fram och hur Ari blev så mycket
gladare när han umgicks med Dante. Jag tyckte också mycket om både Ari och
Dantes föräldrar, jag gillade att de hade en så stor plats i boken.
Nu känns det som att jag har skrivit älskat en miljon gånger, men det känns ändå inte tillräckligt. Jag är så glad att jag har läst den här boken, och just nu känner
jag bara för att läsa alla Benjamin Alire Sáens böcker. Det är en sådan vacker
historia om vänskap, kärlek och familj, och om man gillar Eleanor & Park
och The Perks of Being a Wallflower tror jag att man kommer att tycka om den.
Jag rekommenderar den till alla!
Åh efter den recensionen skriver jag upp den på min lista!
SvaraRaderaÅh, vad kul, det gör du rätt i för den var verkligen så bra! :)
RaderaDet gör jag med!! Superbra recension. :)
RaderaVad roligt! Och tack! :)
Radera